Hur påverkas den svenska ekonomin av en ny regering?
En annan aspekt av det demokratiska systemet, som också är mindre tilltalande, är vad som händer i situationer där alla är missnöjda och att ingen vill ta tag i situationen. I tider av missnöje, splittring och polarisering när behovet av ansvarstagande är som störst så är viljan att ta tag i utmaningarna som minst. Varför? Politiskt självmord är det korta svaret. Om ansvarstagandet enbart innebär nedsida och förutsättningarna för att göra folk nöjda är dåliga så väljer de flesta politiker att snarare ta ett steg tillbaka och hoppas på att någon annan tar smällen. Troligtvis är kön av kandidater till posten som premiärminister i Storbritannien rätt kort just nu och situationen har varit och är liknande i Sverige. Tyvärr påminner det här lite om min 7-åriga sons fotbollslag som helst bara vill spela match när de är säkra på att vinna. Oddsen ska i alla fall vara riktigt fördelaktiga. Efter lite resonerande kan dock min sons fotbollslag, till skillnad från många politiker, se matcherna som utmanande, lärorika och roliga även om oddsen för att lyckas är så där.
Jag har en känsla av att den nya regeringen som nu är på plats kan komma att hamna i denna knepiga situation där ingen riktigt vill ta i vissa frågor på grund av de dåliga förutsättningarna att komma ut lyckosamma. Det är ju ändå val om fyra år igen.
Denna knepiga situation kan vidare göra att flera av de föreslagna förändringarna avseende exempelvis värnskatten, inkomstskatten, skatten på uppskovsbeloppet vid försäljning av bostäder, miljöskatter och infrastrukturinvesteringar blir hängande i luften. I en sådan miljö är det minst sagt utmanande att förutse regeringsbildningens påverkan på svensk ekonomi, samtidigt som planeringen av privatekonomin trasslas till ytterligare. Förutsägbarhet tror jag ofta är viktigare än exakt vad förändringarna består i och i dagens läge skulle jag gärna se lite mer av min sons fotbollslags attityd.
